Nar vi kom fram till Moskva tog vi till hoger. Sen var det i stort sett
raka sparet ner till Bangkok. Resan dit bjod inte pa nagra storre
overraskningar. Efter en tidig frukost over Bengaliska viken motte vi en
tropisk storm som

hjalpte till att skaka ner maten, sa den var rejalt
pa plats nar vi landade i Bangkok.

En flygplats klockan 6 pa morgonen efter en
nattflygning ar aldrig nan hit, sa inte nu heller. Vi hade 2,5 timmar att vanta
innan vi fick ga ombord pa nasta plan for ytterligare en frukost och vidare
transport till Phnom Pehn (PP). Halva flygtiden gick at till att fylla i olika
pass, visum och tullblanketter for inresan till Cambodia.

Fran landning,
visumansokan, passkontroll, bagagehamtning, ga igenom tull och ut i
ankomstterminalen = 15 minuter. Sager kanske inte sa mycket om effektiviteten,
men val om storleken pa Pochentong International Airport i PP.

Visumansokningsproceduren
ar vard att beskrivas. Ansokan fylls i pa flyget till PP. Man lamnar in
ansokan, ett passfoto och passet till en person vid borjan av disken. Sen
passerar ansokan via 8 personer som alla gor olika saker. 1 kvinna stod lite
bakom och verkade ocksa ha en slags overvakande funktion, eller sa fanns det
inte sittplats till henne. Hon klistrade in visumet i passet, slangde det till
nasta person som fyllde i uppgifter i visat. En tredje person stamplade nagon
stampel, en fjarde sag till att det sag bra ut. Nan skrev ut ett kvitto pa 20
USD. Till slut hamnade allt hos den siste (aldste) personen i kedjan. Han holl
upp passet, fotosidan, och sa “Hello”. Sa var det da dags att hamta
visum och pass, betala 20USD och traska vidare till passkontrollen.

Det var med
viss spanning vi gick ut i ankomsthallen. Skulle det finnas nan dar som motte
oss? Eller var allt fejk fran borjan till slut? Den forsta vi sag var Sowath
med en stor skylt “Mr Kenneth Lind” och ett annu storre leende pa
hans lappar. Efter sedvanlig halsningsfraser raskt in med bagage och oss i en
bil for vi ivag till Sihanoukville nere vid kusten, 230 km fran PP.

Trottheten
efter narmare 24 timmars vakenhet borjade gora sig pamind. Gled in och ur
dvala/vakenhet hela bilresan. De ganger jag tittade ut sag jag risfalt och
vattenbufflar, folk pa mopeder men inte sa manga bilar. Val fram vid hotellet,
Golden Sand Hotel, www.goldensandhotel.com.kh
var det dags for en sen lunch.

Vi bestamde oss for att forsoka vara vakna till
tidig kvall och ga och lagga oss for natten da. Latt vindogda av trotthet
masade vi oss ner till poolen. Skulle tro att vattnet holl 30 grader, i luften
var det 35. Fuktigheten i luften tavlade nog med den i poolen och solen brande
fran en klarbla himmel. Kan det bli battre?

Innan solen gick ner gick vi
kvarteret ner till stranden. Bestallde varsin ol och slog oss i slang med
lokalbefolkningen. Det vill saga de forsaljare som kom sa fort vi visade oss.
Ett syskonpar salde frukt och egenhandigt flatade armband nar de inte gick i
skolan. Han ville bli pilot, sa han insag att han hade en del ar kvar i skolan.
Hon hade inte bestamt sig annu for vad hon ville bli. Marie fick ett armband
gratis som flatades medan vi satt och pratade.

Solen damp ner i havet och vara
ogonlock var pa vag at samma hall. Dags att ga tillbaka till hotellet. Marie
sag gula flackar overallt och sjalv borjade jag prata mer och mer
osammanhangande. Nu var det sovdags. 18.30 – God natt!