Blog Image

Resebrev

PS

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sun, June 17, 2012 11:13:48

Ännu en het dag i Delhi. Temperatur på 45-50 plusgrader. Tunnelbanan ger dock lite svalka. Eva, Jindra, Mervi, Ingar, Ulla-Carin, Leif, Anders A och jag tog tunnelbanan ner till Khan Market. Därifrån gick vi till Lodi Gardens. På vägen blev vi stoppade. Vägen var avspärrad för att premiärministern skulle passera. Så det var bara att stå still i den gassande solen och se på håll hur konvojen av bilar passerade i hög fart. Snacka om gräddfil.

I Lodi Gardens gav träden lite skugga och svalka. Vi vandrade runt och titta på rovfåglar sm jagade och fångade mindre fåglar. Små ekorrar som förflyttade sig långsamt. Mest verkade de vilja ligga platta på en gren i ett träd. Det var onekligen hett idag. Till och med fåglarna satt med öppna näbbar och verkade kippa efter luft.

Från trädgården gick vi till en restaurang där vi käkade lunch. Det var ett lite dyrare ställe där man kunde få lite annat än indisk mat. Pasta med bacon blev mitt val. En kall Peroni till det. Som avslutning en espresso.

Promenad tillbaka till tunnelbanan eftersom vi skulle till hotellet igen. Det var riktigt packat på tunnelbanetågen. Man fick slå sig in och slå sig ut.

Väl tillbaka på New Delhi station lyckades vi med konststycket att gå upp fel uppgång. Så vi hade inte riktigt koll på var vi var och hur vi skulle gå för att komma tillbaka till hotellet. Men skam den som ger sig. Vi frågade oss fram och till slut så såg vi den uppgång vi kände igen från tidigare. Nu var det bara att gå över bron och en bit till innan vi kunde svalka oss i luftkonditioneringen i hotellobbyn.

Nu återstår bara att slappa, äte middag, duscha och sen åka till flygplatsen. Avresa 00:50 måndag morgon till Amsterdam. Sen vidare till Stockholm där jag har några timmars väntan innan jag kan kliva på flyget hem till Göteborg.

Vardagen börjar igen på tisdag.

Vill du veta mer om resan så kolla på Rosa Bussarnas hemsida – KLICKA HÄR!



Avslutning

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 15:01:10

Det gick precis som jag trodde. Jag vann inte nåt pris för bästa kostym, men det gjorde Mats. Han hade klätt ut sig till nåt som var en korsning av magdansös och gatluder. Men han plockade hem presentkortet på 1000 kronor.

Men innan tävlingen avgjordes så träffades vi alla på andra våningen på hotellet. Här bjöd hotellet på en drink innan middagen. Rom, thé, kardemumma och mynta. Det var helt OK faktiskt.

Sen var det dags att gå en trappa ner till middagsbuffén. Men Ann-Charlotte skulle ju leva en liten stund till i ovisshet så några hade i uppgift att fördröja hennes vandring nerför trappan till matsalen. Vi andra hade nu ställt upp och och stod beredda att stämma upp i ett Ja må hon leva så fort hon klev in genom dörren. Hon såg faktiskt förvånad ut när hon öppnade dörren och möttes av vår skönsång.

Lokalen var fortfarande smyckad med de ballonger vi hade satt upp till JP:s födelsedag, men hade nu utökats med måna fler ballonger. Presenter var framlagda och tårtan stod och väntade på att bli uppskuren.

Anders E hade tagit på sig att personligen servera Ann-Charlotte under hela middagen. Stiligt.

Man kan undra vad de indier och fransmän som åt middag samtidigt med oss undrade när 28 (ja nästan alla 28) personer utklädda till allt möjligt som kunde ha hört hemma i Tusen och en natt stämde upp i sång och hurrarop. Vi lär nog aldrig få veta det.

Till tårtan bjöd Rosa Bussarna på Irish Coffee. Efter tårtan var det dags för den sedvanliga utlottningen av ett presentkort. 1 person vinner ett kort som kan användas som delbetalning på nästa resa. Och gissa vem som plockade hem den godbiten – Just det! Det gjorde jag!
Kommer väl till pass eftersom nästa resa är redan inplanerad. Centralamerika i januari 2013.

Mats som vann presentkort för bästa utstyrsel har ännu inte bestämt vart hans resa skall gå.

Klockan hann bli nästan midnatt innan kalaset var över. Vi skulle upp tidigt nästa dag. Avresa från hotellet klockan 08:00.

Frukost klockan 07:00. Ägg, potatis med kummin, rostat bröd och kaffe. Sen avresa till flygplatsen. Flyg via Srinagar till Delhi, dit vi kom vid 13:30-tiden. 45 grader i skuggan, lite skillnad mot det mer svenska klimat vi haft i Ladakh. Buss till hotellet. In med väskorna, sen iväg till nåt ställe för att äta. Lustigt nog så räknade jag in 16 av oss 28 på närmaste McDonalds. McSpicy Chicken blev det för mig.

Nu är jag tillbaka på hotellet där hela äventyret började, Hotel Legend i Delhi. Detta får bli det sista resebrevet från den här resan. Stort tack till Anders E och Raquel som gjorde den speciell. Vi ses i januari igen.



Utflykt (igen)

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 14:19:19

Samma morgonrutin som vanligt. Frukost
och sen samling vid jeeparna. Dagen var uppdelad i två
utflyktsdelar. Den första delen bestod av besök på det gamla
palatset i Leh. Palatset som finns med UNESCO:s lista över världsarv
är helt tomt. Allt som funnit där har flyttats till palatset i Stok.

Från palatset åkte vi till ett
kloster, Samkar. Men tyvärr hade det blivit nåt missförstånd med
munken som skulle öppna för oss, han var visst ute och cyklade sas
det. Vi väntade en stund för att se om han skulle komma tillbaka.

Det fanns en toalett i den lilla skogen
precis utanför klostret. När jag gick dit såg jag några hundar
som låg vid ett skjul en bit bort. De lyfte på huvudena och tittade
lite slött på mig. Inget ovanligt alls. Väl inne i plåtskjulet
som var toalett hörde jag ett herrans liv, det lät som
hundslagsmål. När jag gick ut från skjulet öppnade jag försiktigt
för att vara säker på att inga hundar väntade utanför dörren,
men det var helt tomt. Inte en jycke inom synhåll.

När jag kom tillbaka till gruppen såg
jag att Jindras byxor hade ett stort hål på benet. Hundarna hade
försökt sig på ett bett men bara lyckats få tag i byxtyget. Värre
var det för Lena, där hade en av hundarna fått in ett bett i vaden
på henne. Det gick hål på huden så att hon blödde. Transport
till sjukhuset var det enda som gällde. Aila åkte med.

Eftersom den cyklande munken aldrig dök
upp så fortsatte vi till Shanti stupan som är belägen på en höjd
i utkanten av Leh. Här uppifrån fick vi en makalös utsikt över
inte bara stan utan även alla berg som omger staden. Vi vandrade
runt stupan, klockvis som man bör.

PJ, Anders A och jag hann med en kopp
thé och en chokladbit också i det lilla café som fanns i
anslutning till stupan.

Nu skulle några av oss tillbaka till
hotellet, andra skulle släppas av i stan. Jag hörde till
hotellgänget. Vi klämde in oss i två av jeeparna och for iväg
till den väntande lunchen. Framme vid hotellet mötte vi Lena som
hade varit på sjukhuset. Antibiotika för eventuella infektioner och
rabiesvaccin för säkerhets skull. Hon var vid gott mod trots
upplevelsen.

Lunch i trädgården, Solen står rätt
upp. Några ulliga vita moln på den annars klarblå himlen. Ännu en
dag i paradiset.

Men även i paradiset finns det mörkare
sidor. Den tibetanska tragedin syns även här. Det finns många
flyktingar som lämnade Tibet 1959 när kineserna invaderade.
Fortfarande kommer det flyktingar över bergen. Vi fick möjlighet
att besöka en barnby som drivs av SOS och Tibetan Children’s
Villages. I just den här byn fanns 2100 elever, alla bor inte i byn
utan i det intilliggande flyktinglägret. Många av barnen har
sponsorer. För ca 40 USD per månad kan man hjälpa ett barn med
skolgång. Vi som besökte barnbyn skänkte 7995 INR (ca 1200 SEK)
som skulle användas till de barn som inte har nån sponsor. Man kan
läsa mer om verksamheten på: www.tcv.org.in

Från barnbyn åkte vi till det ”nya”
(byggt på¨1800-talet) palatset i Stok. Palatset innehöll ett
museum som vi besökte. Den nuvarande kungen av Ladakh bor också i
palatset, men vi fick inte se dem.

Från Stok åkte en del av gänget
tillbaka till hotellet, resten åkte till stan. Antar att det var
sista-minuten-shopping som lockade.

Ikväll skall det vara maskerad. Temat
är Tusen och En Natt. Jag tänkte göra det riktigt enkelt för mig.
Tänkte ta med mig en tom vattenflaska och föreställa Anden i
Flaskan. Jag lär knappast vinna första pris för bästa dräkt.

Ikväll är det också
överraskningsfest för Ann-Charlotte som fyller 50 samma dag som vi
åker hem. Så vi kommer att ägna oss åt mer ballongblåsning på
hög höjd. Vi får väl sjunga upp oss lite också så att vi klarar
att sjunga Ja må hon leva.

Imorgon förmiddag åker vi till New
Delhi igen.



Pangong Lake (4350 m.ö.h.)

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 14:14:12

Morgonen skiljde sig lite från alla
andra mornar här i Leh. Först det gamla vanliga, dusch och frukost.
Sen skulle alla återsamlas klockan 09:00. Nu skulle JP firas. Han
fyller 25 år.

Kvällen innan hade några av oss ägnat
sig åt att ballonguppblåsning på hög höjd. Man blev lika snurrig
i huvudet som när man blåser upp mängder av ballonger på låg
höjd. Frukostrummet smyckades med ballonger i taket. Presenter lades fram. Nu var allt klart
för överraskningen. Maria hade fått stränga order att de inte
fick komma till frukost förrän 09:10. Det var nog inte nåt
problem, de var ju inte kända för att vara först uppe smiley

Prick 09:10 klev JP och Maria in i
frukostrummet, Vi stämde upp i Ja må han leva, med obligatoriska
fyra hurra som avslutning. En tårta hade ordnats och den skars nu
upp i bitar. Kaffe att skölja ned allt med. När presenterna öppnats
(underställ, raggsockor – kom säkert väl till pass eftersom hans
väska ännu inte dykt upp, och en bok om Ladakh) var det dags att
packa in oss i bilarna och börja färden mot Pangong Lake.

Första stoppet blev redan innan vi
hunnit ut ur stan. Inköp av vatten, chips, frukt mm. Men sen var vi
på väg på riktigt. Färden gick över slingriga vägar, upp i
bergen. Vi skull upp över det tredje högsta farbara passet i
världen, Chang-La passet på 5360 m.ö.h.

Det tog några timmar innan vi äntligen
kom upp. När jag klev ur bilen slog höjden till som en slägga.
Sprängande huvudvärk, snurrig och vinglig. När jag skulle pinka
föll jag framåt ner i snödrivan. Jag hann ta emot mig men jag var
rejält ostadig. Tog en kopp thé inne i restaurangen som fanns här
uppe på toppen. Ingefärsthé, det sägs att det skall lindra
höghöjdsymptomen . Kände inte någon skillnad. Mina medresenärer
i bussen (och chauffören) sa att jag måste dricka mer vatten. När
jag försökte göra nån skattning av hur mycket jag vatten jag fått
i mig under dagen insåg jag att det behövdes flera liter till innan
jag fått i mig rekommenderad m’ngd. Så jag satte igång.

På vägen upp till sjön såg vi
vilda åsnor, murmeldjur, jakar och pashminagetter.

När vi nådde Pangong Lake hade jag
fått i mig en hel del vatten. Huvudvärken hade lättat så pass att
jag till och med tog en promenad på stranden.

Vi skulle bo två och två i tälten.
Sören och jag hade fått tält nummer 14. Inredningen bestod av två
sängar och en liten byrå. Ett par tjocka filtar till varje säng
skulle håll akylan borta under natten. På gaveln av tältet fanns
en liten badarumsavdelning. Cementgolv, toastol (ca 2 dm över
marken) och ett handfat. Vattentillgången varierade, vad som styrde
lyckades jag aldrig klura ut. Mitt i natten gick det bra att spola,
men på morgonen var alla rör torra.

Middag (det vanliga, soppa ris, dal,
grönsaker, bröd, söt efterrätt) serverades i restaurangtältet.
Efter middagen fanns inte så mycket annat att göra än att gå och
lägga sig. Jag kröp ned i sängen iförd ullunderställ, sockor,
mössa och vantar. Det tog en del fixande och trixande med filtarna
innan jag fått till mitt lilla varma bo, men när det väl var gjort
slocknade jag som ett barn. Vaknade några gånger under natten.
Varje vändning innabar repetition av fixande och trixande med
filtarna. Men jag frös i alla fall aldrig.

Klev upp i den varma sängen klockan
07:30. Frukost 08:00 och avresa 09:00. Vi åkte samma väg tillbaka.
Idag var jag lite bättre förberedd på höjden. Drack ordentligt
med vatten. När vi nådde den högsta punkten mådde jag prima.
Eller rättare sagt så pass bra som man kan må på den höjden.
Inga snabba förflyttningar, för då började man flåsa och
snabbandas. Vi käkade den medhavda lunchen här också. Större
delen av min luch gick till hundarna som fanns här, Ägg och kokt
potatis gillade skarpt av jyckarna.

Efter lunchen var det bara nedför i
full fart. Vi kom tillbaka till Leh och hotellet strax efter tre på
eftermiddagen. Sitter nu med en kall öl och pommes frites i
trädgården och skriver. Skall nu ansluta mig till resten av gruppen
som sitter och gottar sig i solen.

Något senare:

Ikväll var det grillafton.
Middagsbuffén dukades upp i trädgården. Eldar tändes i
tandoriugnarna och när de var tillräckligt varma tillagades bröd
och kyckling i dem. Den övriga maten kände vi alla igen. Ris, dal,
grönsaker och en söt efterrätt. Det var skönt att sitta under den
mörka himmelen i trädgården. Tyvärr så blev det lite väl svalt
efter några timmar. Sängvärmen kallade.



Utflykt

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 14:06:04

Igår kväll blev det lite nattsudd.
Ett par Irish coffee som Rosa Bussarna bjöd på och en massa snack,
så klockan var över 23 innan jag hoppade ner i den kalla sängen.

Snabbdusch och frukost innan gruppen
samlades för avfärd för dagens utflykt. Idag skulle vi besöka två
kloster och den gamla huvudstaden. Vi började med klostret i Hemis som
ligger uppslängt på bergsväggen. Utsikten från klostret var
vidunderlig. 1000 munkar hör till klostret men de flesta är
utspridda över hela Ladakh.

Nästa stopp var Thiksey-klostret. Här
fanns en stor staty av den framtida Buddhan, Maitreya Buddha. Det här
klostret ligger placerat på en klippa och givetvis är utsikten även
från detta kloster fantastisk.

Här kunde man få en snabb
konsultation av en munk/tibetansk läkare. Han kände på pulsen och
ställde sen diagnosen. Mitt problem var magen men annars var det
inga fel på kroppen. Om jag ville så kunde jag få medicin. 3
harlortstora kulor som skulle tas tillsammans med varmt vatten innan
sänggående. Efter fem dagar skulle jag var bättre. Priset för
medicinen bestämde jag själv. Gängse taxa låg mellan 7 och 14
kronor. Jag fick även rådet att undvika kallt vatten, och istället
dricka varmt vatten på morgon ock kväll.

Nu kurrade det i magarna på oss alla –
lunchdags. Den var som alla tidigare luncher, soppa och sedan en
buffe med ris, dal (linser), grönsaker, bröd och som avslutning en
efterrätt med bl a frukt.

Det sista stoppet på dagens utflykt
var den gamla huvudstaden i Ladakh, Shey. Solen brände från en
klarblå himmel. Besöket skulle innebära en lite längre promenad
uppför utan möjlighet till skugga. Alla var rejält trötta, så
istället för det planerade programmet så matade vi de heliga
karparna som simmade i dammen intill den plats vi parkerat jeeparna
på.

När fiskarna fått sitt och det trötta
hundarna fått de kex som blev över åkte ett gäng tillbaka till
hotellet. Ett annat gäng åkte till stan (jag var med i det gänget).
Här blev det mer shopping för de som ännu inte stillat sina begär
att bränna pengar. Hamid köpte en mängd reselakan och en varm
jacka. Ingar köpte ett par schalar, likaså Ulla-Karin. Sören
investerade i ett par Ferrari-solglasögon för 35 kronor. Leif som
letade efter ett par långbyxor blev bara utskrattad. Vi har inte din
storlek var det svar han fick varje gång. Leif är 190 cm, lite
längre än de flesta här i Ladakh. En kall lemon soda på en
takrestaurang svalkade lite i värmen.

Vi började strosa nerför backarna
till hotellet. En del stopp på vägen blev det, småprata med nån
affärsägare, titta på saker i nån butik, titta på de snöklädda
bergen som omger Leh. Det tog en stund innan vi klev in i trädgården
på hotellet. Sitter nu med en kall öl och njuter av lugnet.

I afton middag på hotellet. Imorgon
överraskningsfest för JP som fyller 25. Sen åker hela gänget till
Pangong Lake. Bergspass på dryga 5000 meter skall vi över. Dessutom
skall vi vi i tält. Det skall bli kul.



Vilodag

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 13:55:21

Idag var det inget planerat program.
Men de flesta i gruppen har använt dagen till shopping I olika
varianter. Jag hängde på Ulla-Karin och Ingar och vi åkte med
hotellets transport upp till stan. Där stötte vi ihop med Hamid som
redan hunnit gå upp. Vi strosade runt lite grann. Jag köpte kassar
gjorda av gamla rispåsar. Ingar köpte Alvedon på apoteket,
Ulla-Karin investerade i nässpray. Sen gick vi till ett
internetställe, men då släppte Hamid och drog iväg på egen hand.
Vi andra tog oss varsin dator och kollade mail och surfade lite.

När vi lämnade stället och letade
efter ett ställe där vi kunde ta en kaffe hörde vi en röst från
ovan. Det vara Aila, Lena och Mervi som satt på en takrestaurang, så
vi gjorde dem sällskap. Från taket såg vi Mats komma gående med
handen i bandage. Vi ropade upp honom till taket. Han hade varit på
sjukhuset och skurit upp ett infekterat finger. Antibiotikabehandling
och dagliga omläggningar var ordinationen. Som tur är finns det ett
antal sjuksköterskor i gruppen, så han skall nog bli väl omskött.

Vi käkade (pasta) och njöt av solen
som värmde gott. Jag skrev de få vykort jag köpt. När vi alla
var mätta gick vi tillbaka ner till alla affärer på huvudgatan
och alla sidogator. Det inhandlades schalar, tröjor, byxor, sockor,
långkalsonger, kassar, böneflaggor och en hel del annat.

Vi träffade på några andra från
gruppen, alla med kassar i nävarna. Tillsammans satt vi och fikade i
trädgården på ett tyskt café/restaurang. Efter fikat vandrade vi
lite planlöst runt och slöstirrade i affärer en stund till innan
vi tyckte att nu får det vara nog. Så vi ställde sikte mot
hotellet. Det är lite svalare nu på sen eftermiddag. Solen har
lämnat hotellets trädgård så snart är det dags för en tröja.

Sen middag väntar på hotellet ikväll.
Imorgon väntar en sightseeingtur i Leh.



Alchi (3700 m.ö.h.)

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 13:47:09

Proppmätt efter middagen sitter jag i
receptionen på hotellet i Alchi.

Morgonen började 06:00 med en
kattdusch, dvs varmvatten i en balja och en skopa att ösa med. Man
tvålar in sig och sen öser man med skopan vatten över sig. Funkar
riktigt bra, om man har överseende med att hela golvet är dyngsurt.

Frukost och sen avfärd. Det var sagt
att dagens resa skulle ta 7 timmar (inklusive stopp). . Vägen var
något bättre än den igår. Ibland var det till och med asfalterat.

Vi har under dagen passerat två höga
pass. Namika La 3719 m och Futu La drygt 4217 m. Vid Futu La haglade
det och blåste snålt. Det blev en kort foto och kisspaus uppe på
höjden.

Vid stannade också till vid Mulbekh
där man kunde se en staty uthuggen ur berget. Den är ca 8 meter hög
och sägs föreställa den framtida Buddhan (Maitreya Buddha). Här
tog vi också en fikapaus. Raquel och Anders E delade ut små påsar
med lördagsgodis. Ahlgrens bilar var nog mest uppskattat.

Vi gjorde ett stopp i guidens hemby där
vi plockade upp en dunk hemgjort öl.

Efter besöket här var det bara järnet
mot Alchi som gällde.Vi insåg att vi inte skulle hinna med de 7
timmarna som det var sagt att det skulle ta. Som grädde på moset så
fick en av minibussarna punktering. Däcket skiftades dock snabbt
(Anders E tyckte att det kunde gått snabbare). Sen kunde vi
fortsätta färden. Vi anlände till hotellet i Alchi 18:00, så
resan som skulle ta 7 timmar tog 10 timmar.

Snabb incheckning och sen en kort
promenad i byn som bebos av 67 familjer. Middag på restaurangen som
tillhör hotellet. Och nu sitter jag här. Det hemgjorda ölet skall
nu avnjutas (eller inte).

Post note: Ölen smakade vedervärdigt.
Inte ens värt att pröva.



Kargil (2676 m.ö.h.)

Kashmir-Ladakh 2012 Posted on Sat, June 16, 2012 13:42:23

Jag skulle verkligen få för
spännande. Skräck ligger nog närmare sanningen. Men vi tar det från början.

Upp vid 7 efter att ha sovit som en
klubbad hela natten. Delade rum med guiden och den medföljande
fotografen. Låg på en prinsessan-på-ärten-madrass på golvet, med
ett täcke som nog vägde ett halvt ton. När jag lagt mig och dragit
upp täcket orkade jag knappt vända mig. En varmvattenflaska i
sängen värmde gott.

Frukost och sen tog Ronny, Sören och
jag en promenad bort mot militärförläggningen som låg nån
kilometer bort. PÅ huvudgatan intill förläggningen ligger en mängd
affärer, så vi köpte lite bananer att ha med på resan. Sören
köpte sig en mössa. När vi var på väg tillbaka började det
regna. VI var hyfsat blöta när vi var tillbaka vid hotellet. Då
fick vi besked att vi skulle åka direkt eftersom vädret hade blivit
sämre. Om det var riktigt illa kunde vägen stängas för all
trafik. Så in med väskor och oss själva i minibussarna, och så
bar de iväg. Vi kom väl 3-4 kilometer, sen var det stopp. Vi
visades in på en stor plan yta där mängder av bussar, minibussar
och lastbilar stod uppställda. Det var bara att ställa sig i kön
och vänta. Men vi hade tur, efter 15 minuter släpptes alla bussar,
minibussar och privatbilar iväg.

Regnet öste ner, vägen var allt annat
än bra. Stenig, lerig och uppför. I början gick det ganska bra,
men sen blev det värre och värre. Tänkt dig en riktigt slingrig
serpentinväg, smal, lerig, hål i vägen, vattensamlingar stora som
insjöar, regnigt och disigt. På ena sidan branta bergssluttningar
med ständig rasrisk. Och på andra sidan stup på många hundra
meter. Några räcken fanns inte.

På ett ställe blev det totalstopp. En
vägmaskin försökte bredda vägen genom att skrapa bort den
glaciärliknande snön som låg på sluttningen. Här stod vi minst
en timme innan kön sakta började röra sig igen. En lastbil hade
kvällen innan kört över kanten. Oklart hur det gick med föraren.
Jag tycker att jag åkt på en hel del riktigt usla vägar i världen
men den här gången tyckte jag att det var riktigt obehagligt. Tack
och lov att jag satt på den sida som mesta delen av tiden hade
berget intill. Ulla-Karin som satt på ”stupsidan” tyckte att det
var en skräckupplevelse. Och jag kan förstå¨henne, får de gånger
jag hamnade med stupet intill så hade jag svårt att njuta av
utsikten. Tänkte bara på slirande däck i levälling.

På vägen upp till toppen kryddades
vädret med ett stilla snöfall, men till slut kom vi till toppen
(3883 m.ö.h.). Nu vände det neråt igen, regnet upphörde och vägen
var torr. Det kändes riktigt bra. Stopp för att äta medhavd lunch.
Bröd, kyckling, ägg, juice och banan.

Färden fortsatte mot Kargil. Vägen
var fortfarande mycket dålig på sina ställen så det gick inte att
köra speciellt snabbt. Vi stannade till i Drass för en kopp thé.
Drass stoltserar med att vara det näst kallaste stället i världen
där det bor folk. Kallast är nåt ställe i Sibirien.

Klockan var närmare 8 på kvällen när
vi rullade in i Kargil. De 12 milen från Sonamarg hade tagit nästan
9 timmar. Imorgon väntar också en lång tur. Runt 7 timmar lär det
ta till nästa anhalt. Vi kommer att korsa 2 pass, så det blir nog
ullunderstället på imorgon igen.



Next »