Det har nu gått några dagar sedan vi satt på flygplatsen i London och väntade
på vårt anslutningsflyg till Johannesburg. Resan var ganska händelselös, ingen
vidare mat, inga bra filmer på planet, ingen turbulens att tala om. Lyckades
till och med sova i flera timmar.

Väl framme i Johannesburg blev det stressigare.
Vi hade en timme på oss att gå igenom passkontroll, hämta bagaget, byta
terminal, checka in igen och hinna med inrikesflyget till Margate. Det var lite
hektiskt kan jag påstå, men vi hann.

Lyckligt landade i Margate (nere vid
kusten i provinsen KwaZulu Natal) blev vi mötta av Peter och Debbie som precis
hade varit och gift sig. Förutom brudparet var det några svenskar till där,
Peters mamma och syster samt vänner till Debbie. Den stora överraskningen var
att med på planet från Johannesburg var en av Peters gamla kompisar från
Belgien. Peter tappade verkligen hakan.

Vi blev inkvarterade i ett eget hus.
Utsikt över Indiska oceanen, balkong, egen husa (om vi behöver nån som bäddar
sängen eller diskar eller stryker våra kläder). Man kan lätt vänja sig vid det sättet
att leva. Det har varit grillfester i skenet av billyktor, bröllopsmiddag på
stilig restaurang, besök på ett stort casino (ingen av oss spelade).

Idag har det
varit stillsamt. Peters mamma och syster åker tillbaka till Belgien och vi som
är kvar åker till ShakaZulu land imorgon. (Vi som är kvar är: Peter, Debbie,
Gina, Rob och jag.)

Vi får se om jag hittar några fler Internet caféer under
resans gång. I så fall blir det nåt brev till, annars får ni hålla till godo
med detta brev. (Ersätter också alla former av vykort.)

Det var inte så lätt att
hitta ett internetcafé alla gånger. De få gånger jag lyckades så lyckades jag
inte skriva nåt brev. Men idag kom jag hem igen, så jag skriver
detta från Göteborg.

Jag tror att det sista jag skrev var att vi skulle till
ShakaZululand. Det är en gammal Zuluby där man gjort ett hotell. Vi stannade
där bara en natt, men i “paketet” ingår två kulturlektioner om
zulufolket och dess traditioner och historia. Mycket omfattande, allt från
varför byarna var uppbyggda på ett visst sätt, till hur man friade.

Byn låg
ganska högt uppe i bergen med en fantastisk utsikt över dalar och vattenflöden.
För att inte helt glömma det koloniala draget hos oss “vitingar” så
serverades gin-tonic på terassen. Helt OK.

Efter besöket här styrde vi kosan
norrut, mot Drakensbergen. Först ner på slätten och sen upp i bergen på andra
sidan, vi hade att göra hela dagen innan vi kom fram till vår nästa
övernattningsplats. En ganska nybyggd rekreationsanläggning med alla moderna
faciliteter. En uppsjö djur vandrade runt på anläggningen, en kalv som hette
Daisy (hennes stora problem var hur hon skulle kunna smyga in i restaurangen
utan att nån såg det) Några kalkoner som gick runt och kacklade, deras kompis
påfågeln, plus några små griskultingar.

Där fanns också två stycken ganska så
välgödda labradorer som vandrade runt med oss uppe i bergen. Vi frågade oss om
det var vi som tog dom på promenad eller om det var hundarna som vallade runt
oss. Det var i alla fall helt säkert inte första gången dom gick runt på
stigarna där. Vid varje “korsning” lät vi hundarna välja väg och det
fungerade alldeles utmärkt. Efter 2 timmars vandring var vi tillbaka vid
hotellet igen.

Vi stannade två nätter på detta ställe, slöade och bättrade på
fläskläggen. (Mycket och billig mat).

Johannesburg stod på tur. Nu har vi haft
förmånen att lära känna folk lite var stans runt i världen, även här fanns det
bekanta. Ett helt hus med egen pool stod till vårt förfogande. Några slöa dagar
med lite shopping och restaurangbesök innan vi gav oss iväg ut mot Krügerparken
och reservatet Motswari.

Efter 9 timmars bilkörning kom vi fram till reservatet.
En landrover med spårare och ranger stod och väntade. Första kvällsturen i
bushen tog sin början. Det var en märklig känsla. Becksvart natt som bara
lystes upp av ljuset från billyktorna och spotlighten som spåraren använda för
att lokalisera eventuella djur.

Turen stod oss bi, redan första kvällen fick vi
se lejon (med ungar), leopard, hyena, impala mm. Vår spårare Isaac hade
verkligen ögon som en falk. Hur han kunde se och tolka allt var för oss
fullständigt obegripligt.

Under de tre dagar vi var på safari hann vi med att se
de flesta djur man kan tänka sig på en safari i Afrika. Nu var det ju inte bara
djurskådande vi ägnade oss åt, det åts en hel del också. Allt från struts till
antilop.

En sista vända till det bekväma Johannesburg innan det var dags för
hemresa. Vi hann med en tur i Soweto också. Där kunde man verkligen se
kontraster mellan de som har det bra och de som inte har nåt alls. Winnie
Mandelas hus, Desmond Tutus hus – murar och gallergrindar, taggtråd och
teveövervakning. En bit bort skjul av korrugerad plåt. Vi fick tillfälle att
komma hem till några olika familjer i Soweto under turen. (Ibland är det
verkligen bra med kontakter!)

Om ni nån gång kommer till Johannesburg – gör en
tur i Soweto, gå till museet där – en stark upplevelse.

Ja, sen var det bara att
packa ihop allt igen och bege sig till flygplatsen. Det blir väl till att arbeta lite så att det rullar in några kronor till nästa resa. Vart och när är det
ingen som vet ännu.